Jag har lätt för att ta åt mig, jag har lätt för att stissa upp mig över saker som egentligen inte borde bekymra mig. De som känner mig väl skulle nog kunna säga att jag kan vara lite "hispig" och en sådan som tänker och grubblar alldeles för mycket.

Men när till och med min pappa som är en av dem som brukar säga att jag ska andas och ta ett steg tillbaka reagerar så är det fan inte okej!

Arg, besviken, ledsen? Jag vet inte. Ett stort jävla frågetecken? Ja. 

Kliar i fingrarna, vill bara BERÄTTA, SKRIKA UT DET, men jag måste lugna mig och inte agera överilat. Kanske inom sinom tid. För detta tål fan att spridas!  

Just nu är jag trött i huvudet och vill egentligen bara gå ut i solen, men att ligga still och gotta sig förbränner man inte så många kalorier av att göra. Så ska ta mig till gymmet och rensa huvudet lite. Skönt. 

Imorse satte jag på mig mina nyinköpta byxor för första gången sedan jag köpte dem (efter London) och till min fasa (men också glädje) så satt de inte sådär tight som jag önskar längre. Vilket är bra för då ger ju alla timmar i joggingspåret resultat, och det är just det jag behöver för att sporras till att springa, tycker det är rätt trist om sanningen ska fram. Jag undrar bara var det försvunnit nått för jag tycker jag ser lika dan ut men jag antar att det är kläderna man ska titta på och inte så mycket vågen... Hoppas bara jag får byta till en mindre storlek! 

Jag är hemskt sugen på sushi. Så att ni vet! 

   SMASK!

Vi närmar oss målet! Spelar ingen roll om jag springer milen första gången som 23 åring (eller 24 åring för den delen), jag har i alla fall gjort det under min livstid och de finns dem som aldrig gjort det! =)