Jag kände att det behövdes en nystart. Positivt tänkande efter sommarens knasiga tankar. Så därför börjar jag hösten med en ny sida. En del inlägg har jag velat spara, därför har jag flyttat över/kommer flytta över dem. 

LÄNK TILL MIN NYA BLOGG  

Rock'n Blue  

Jag behövde en ny svart skinnjacka. Så nu hänger det en sådan som ovan (fast i svart då) i min garderob. Mitt andra skinn i höst. Den är lite stor men jag tänkte att man ska få plats med en tjock tröja under. Dessutom hade de bara en kvar i butiken och jag är ju inte i CPH var dag så what to do? Kärlek vid första ögonkastet ska inte förnekas. Right?

Förra veckan satt vi och pratade om sjukdomar. Och jag är aldrig sjuk, på riktigt, sist jag kan minnas att jag var sjuk var efter nollningen. 40 graders feber och en riktig dunderförkylning. Annars brukar jag hålla mig frisk. Blir jag väl sjuk är det typ över jul och nyår (såklart). 

Jag sa detta till personen jag pratade med "Nej jaaaaag blir aaaaaldrig sjuk!". Vad tror ni hände? Jag blev sjuk! Just den helgen jag skulle hälsa på Marie i Köpenhamn också. Vi har inte träffats på två år. Hur lyckas sjukdomen pricka in just denna helgen?

Paolo Nutini, sprängande huvudvärk, mysdress, arbetsrätt upp över öronen, kaos i kolan. Kanske dags för ett varmt bad och lite Pretty Little Liars? Snart dags att ladda för jobb, sen hem och sova, vakna frisk och pigg, för imorgon är det fredag och denna helgen kan bli så bra. 

I sommras gick jag ner mycket i vikt. Många påpekade, kommenterade etc. Sånt klarar jag inte, då sätter det igång tankar i mitt huvud. Så till slut blev det liksom... mer tvångsmässigt än för skojs skull. Fick mig en tankeställare när M ställde ett ultimatum. Honom eller vågen. Valet.. inte så svårt egentligen, men ångestfyllt. De senaste två veckorna har jag inte tränat mycket. För varenda gång jag satt min fot på gymmet har de tankarna kommit tillbaka. Istället har jag ätit mat, vilat kroppen och unnat mig en och annan godisbit. 

Det jag vill ha sagt är att jag inte är lika smal längre. (Såklart eftersom jag ätit betydligt mer och inte tränat). Nu mår jag bättre i huvudet och i kroppen. MEN.. tankarna finns där.. Vad ska folk tänka nu? Om de tyckte jag blivit smal tycker de förmodligen att jag är fet nu. Jag önskar att jag kunde vara jag bara, utan att bry mig om vad andra tycker om min kropp. Det är inte så lätt alltid. Så nu vet ni i alla fall, att jag är tjock igen, så behöver ni inte bli förvånade eller snacka om det. Så är det bara. 

Förhoppningsvis kan jag börja träna så smått igen utan att bli knäpp i huvudet. Jag vill träna för att det är kul och för att må bra. Inte för att mitt hjärnspöke säger att jag "måste". 

- Starta dagen med en gemensam "strösslig" frukost.

Denna regniga måndag kändes inte så dum när jag fick sitta mitt emot Marcus. Ömsom tittandes ut genom förnstret, ömsom tittandes på honom. Dessutom smakar frukosten så mycket bättre blandad med morgonpussar. Som strössel på glassen ungefär.

Internetföreläsningar är ett bra sömnmedel.. Därför tänkte jag lära mig att drick kaffe. Så jag hällde upp cirka en deciliter i en kopp... jag kan inte påstå att det resulterat i så mycket energi däremot;

- En begynnande huvudvärk (därför har jag nu hinkat i mig en halv liter vatten, kanske fick vätskebrist?!)

- En besk och... lite sur smak på tungan. Kommer man att tycka denna smak är god sen eller?

- En go sugande smärta i magen (inbillning eller ej..?! Jag har hört att kaffe är mindre bra för de med känsliga magar)

Frågan är.. är det värt det? Kommer det att funka? När sätter kicken i? Jag vill ju studsa runt som en studsiboll full med energi NUUUUU!

Om sanningen ska fram.. så tycker jag att folk som springer runt med en take-away mugg med kaffe i ser sådär... världsvana och viktiga ut. Jag vill också se världsvan och viktig ut! Kan ju ha te i den förvisso men det känns som om man inte är riktigt lika "häftig" då...

?