- Starta dagen med en gemensam "strösslig" frukost.

Denna regniga måndag kändes inte så dum när jag fick sitta mitt emot Marcus. Ömsom tittandes ut genom förnstret, ömsom tittandes på honom. Dessutom smakar frukosten så mycket bättre blandad med morgonpussar. Som strössel på glassen ungefär.

Denna helgen har känts evighetslång. Därför ska jag inte slösa mer tid här.. Nu ska jag pussa ihjäl min älskling. Saknat honom. Underbar känsla när han öppnade dörren och kom in och gav mig en kyss. Den kyssen... full av kärlek ♥

- Att få höra det när det behövs som mest.

När man vaknar med sagel på kinden, hår som ett kråkbo, gojs i ögonen och "emergency-till-följd-av-översvämmad-tvättkorgs-trosorna" och får höra "du är det finaste jag vet och jag älskar dig" då mår man bra. Hade man vaknat ensam, gått upp och sett "misären" så hade man förmodligen krypit ner under täcket igen och inte tittat fram på några dagar, i hopp om ett mirakel. 

- Fri tillgång till sambos garderob!

Dagar som denna underbara augustionsdag när kylan är väldigt påträngande finns det inget bättre än att rota fram en stor varm kofta ur babys garderob. Ett plus i kanten är lukten, hans doft som sitter kvar i koftan, och som gör mig sådär löjligt varm om hjärtat. Kallt sa du? Not anymore!

- Att få vakna brevid den person man älskar varje dag.

So what att han snarkar, slåss i sömnen och är nästintill omöjlig att väcka. Han ligger där, hans famn är varm och go (han slåss inte alltid) och han är det första jag vill se när jag slår upp ögonen på morgonen.

- Att ha en privat kock. (Jag har den bästa!) 

Speciellt en dag som denna när soffan är extra skön och magen inte kurrar sådär jättemycket (och väntan varit extra lång). Då är det skönt att ha en man som kan trolla fram aptitlig mat. Ikväll blev det varsin god macka med diverse delikatesser så som lax och räkor. 

 - Att vänta på att han ska öppna dörren till vårt hem. 

Som nu, när jag ligger här med världens huvudvärk och väntar på att han ska komma hem och pyssla om mig, klia mig på ryggen, kyssa mig på pannan och bädda ner mig i soffan. 

  Var tvungen ju...