Dagarna denna veckan flyter ihop som ett töcken. Jag har inte hunnit sitta ner och andas många sekunder. Inte hunnit känna efter. För ens idag. Jag trodde att det var "fel" på mig för att jag inte gråtit sedan i söndags. 

Jag har bara inte haft tid att känna saknaden. 

Nu kom den.

Som en box i magen.

Jag vill ha min vovve tillbaka. 

   Om än bara för en liten stund... Jag vill gosa in mig i hans lena päls och bara vara Micki...

Jag saknar dig ♥

Världens bästa fyrfotade lille vän.

Du tog alltid hand om mig när jag var ledsen, 

vem ska göra det nu?

Du kommer alltid att vara nummer 1.  

Igår fyllde jag år,  det kändes som en vanlig dag. Satt på jobb hela dagen, det tog en stund innan de luskade ut det. Sedan kom alla och gratulerade, kändes konstigt. Folk ringde, smsade, skrev på FB och det kändes ändå inte som min födelsedag. Men kul att såååååå mååååånga gratulerade! Tack :)

Kom hem till föräldrarna, mat, mys, kärlek. Öppnade deras paket (visste redan innehållet i alla). Öppnade babays paket och DÅ kom känslan, för jag visste inte vad som fanns i. Det är ju så det ska vara. Men jag fick i alla fall ett jättefint humanity-armband som jag trånat efter! Min fining! <3

Var väldigt nöjd med mina presenter. Jag hade liksom hintat lite om en LV väska, eller snarare om ett bidrag för jag vill inte önska mig en så dyr gåva av mina föräldrar, det känns liksom inte rätt. Och bidraget det fick jag i form av ett "presentkort" - Säg till när det är dags så lämnat vi ett bidrag. Jag kräver inga presenter på min födelsedag, bara umgänge med nära och kära. Pappa stack och kolla fotbollen, mamma diskade, Max kilade ner i sin källare, baby snackade i telefon så jag la mig ner och gosade med Ollie.

Och så mitt när jag ligger där med aniktet intryckt i hans päls och njuter så kommer de alla in i vardagsrummet igen och säger "Vi glömde ju en present". Jag tänkte bara, jaja typiskt mamma... Hon kunde ju väntat och gett mig den till jul. Lyften blicken och vad ser jag?

:D

Vilken överraskning! Och som de lurat mig i flera veckors tid. Baby som bad mig skicka bilder på vilka väskor jag tittat på. Pappa som inte kunde hålla munnen stängd var väldigt konstig en dag, kunde inte sluta prata om väskor och att alla tjejer ville ha en sådan. Berättade det för mamma och sen ringer pappa och säger "vad har du nuuuuuu sagt till mamma? Att du ska få en väska?" Till och med lillebror har varit inblandad. Allt sjå de lagt ner tillsammans är nästan mer värt än väskan.. allt för min skull. Min underbara familj och pojkvän! Jag älskar er! Och min nya väska hihi

När benen inte längre bär en så är det inte så kul. Men så länge viljan finns så finns hoppet.     

  http://www.wtg2011.com/ 

http://www.tv4.se/1.2175803/2011/06/15/sahlgrenska_ska_genomfora_en_livmodert   

Detta är så HÄFTIGT. Det är därför mitt intresse för hälsa är så stort, kroppen är så fantastisk. Och att det finns människor som kan göra sådana här saker är fantastiskt! Michael som syns i intervjun är en människa med så mycket kunskap att man knappt vill öppna munnen i hans sällskap. Hans fru Marie var med och startade läkemedelsföretaget Fujisawa, som idag är Astellas, där min pappa är verksam. Det är så jag har kommit i kontakt med honom, genom pappa och sedan genom hans fru. 

Jag inspireras av sådana människor och låter mig motiveras i det jag gör. Jag kommer aldrig att stå och skära i människor eller för den delen bota någon. Men det finns mycket att bidra med. 

På lördag påbörjas World Transplant Games, alltså olympiska spelen för de som genomgått en transplantation. Astellas är ett av partner företagen och jag önskar så att jag hade kunnat få vara med på öppningen. Prins Daniel ska bland annat hålla tal under öppningsceremonin, det är så många som är engagerade.

Jag var med pappa på en transplantations kongress i Boston för några år sedan. Hillary Clinton öppnade kongressen och någon basketprofil som genomgått en transplantation var där och dela med sig av sin resa. Det var här mitt intresse föddes.

Hälsa är så stort, det är aktuellt över hela världen och det utvecklas ständigt. Jag är såld, jag vill jobba med något hälsorelaterat i framtiden, gärna inom läkemedelsbranschen. Jag vill att det ska kännas bra att gå till jobbet varje dag, jag vill veta att det bidrar till något gott, att jag bidrar till förändring.

Det är det enda på mig som är anorektiskt... Just nu så vill jag bara bli av med denna satans förkylningen så att jag kan PUMPA och trötta ut kroppen. Jag behöver göra av med lite negativ energi.

Nåväl, alla som är eller har varit studenter vet att juni månad inte är den fetaste månaden direkt. Sad but true. Denna låten känns lite som jag just nu...

this is why i loved this song from the very first begining

Lite efter med videon men vad spelar det för roll....