Igår fyllde jag år,  det kändes som en vanlig dag. Satt på jobb hela dagen, det tog en stund innan de luskade ut det. Sedan kom alla och gratulerade, kändes konstigt. Folk ringde, smsade, skrev på FB och det kändes ändå inte som min födelsedag. Men kul att såååååå mååååånga gratulerade! Tack :)

Kom hem till föräldrarna, mat, mys, kärlek. Öppnade deras paket (visste redan innehållet i alla). Öppnade babays paket och DÅ kom känslan, för jag visste inte vad som fanns i. Det är ju så det ska vara. Men jag fick i alla fall ett jättefint humanity-armband som jag trånat efter! Min fining! <3

Var väldigt nöjd med mina presenter. Jag hade liksom hintat lite om en LV väska, eller snarare om ett bidrag för jag vill inte önska mig en så dyr gåva av mina föräldrar, det känns liksom inte rätt. Och bidraget det fick jag i form av ett "presentkort" - Säg till när det är dags så lämnat vi ett bidrag. Jag kräver inga presenter på min födelsedag, bara umgänge med nära och kära. Pappa stack och kolla fotbollen, mamma diskade, Max kilade ner i sin källare, baby snackade i telefon så jag la mig ner och gosade med Ollie.

Och så mitt när jag ligger där med aniktet intryckt i hans päls och njuter så kommer de alla in i vardagsrummet igen och säger "Vi glömde ju en present". Jag tänkte bara, jaja typiskt mamma... Hon kunde ju väntat och gett mig den till jul. Lyften blicken och vad ser jag?

:D

Vilken överraskning! Och som de lurat mig i flera veckors tid. Baby som bad mig skicka bilder på vilka väskor jag tittat på. Pappa som inte kunde hålla munnen stängd var väldigt konstig en dag, kunde inte sluta prata om väskor och att alla tjejer ville ha en sådan. Berättade det för mamma och sen ringer pappa och säger "vad har du nuuuuuu sagt till mamma? Att du ska få en väska?" Till och med lillebror har varit inblandad. Allt sjå de lagt ner tillsammans är nästan mer värt än väskan.. allt för min skull. Min underbara familj och pojkvän! Jag älskar er! Och min nya väska hihi