I sommras gick jag ner mycket i vikt. Många påpekade, kommenterade etc. Sånt klarar jag inte, då sätter det igång tankar i mitt huvud. Så till slut blev det liksom... mer tvångsmässigt än för skojs skull. Fick mig en tankeställare när M ställde ett ultimatum. Honom eller vågen. Valet.. inte så svårt egentligen, men ångestfyllt. De senaste två veckorna har jag inte tränat mycket. För varenda gång jag satt min fot på gymmet har de tankarna kommit tillbaka. Istället har jag ätit mat, vilat kroppen och unnat mig en och annan godisbit. 

Det jag vill ha sagt är att jag inte är lika smal längre. (Såklart eftersom jag ätit betydligt mer och inte tränat). Nu mår jag bättre i huvudet och i kroppen. MEN.. tankarna finns där.. Vad ska folk tänka nu? Om de tyckte jag blivit smal tycker de förmodligen att jag är fet nu. Jag önskar att jag kunde vara jag bara, utan att bry mig om vad andra tycker om min kropp. Det är inte så lätt alltid. Så nu vet ni i alla fall, att jag är tjock igen, så behöver ni inte bli förvånade eller snacka om det. Så är det bara. 

Förhoppningsvis kan jag börja träna så smått igen utan att bli knäpp i huvudet. Jag vill träna för att det är kul och för att må bra. Inte för att mitt hjärnspöke säger att jag "måste". 

- Starta dagen med en gemensam "strösslig" frukost.

Denna regniga måndag kändes inte så dum när jag fick sitta mitt emot Marcus. Ömsom tittandes ut genom förnstret, ömsom tittandes på honom. Dessutom smakar frukosten så mycket bättre blandad med morgonpussar. Som strössel på glassen ungefär.

Internetföreläsningar är ett bra sömnmedel.. Därför tänkte jag lära mig att drick kaffe. Så jag hällde upp cirka en deciliter i en kopp... jag kan inte påstå att det resulterat i så mycket energi däremot;

- En begynnande huvudvärk (därför har jag nu hinkat i mig en halv liter vatten, kanske fick vätskebrist?!)

- En besk och... lite sur smak på tungan. Kommer man att tycka denna smak är god sen eller?

- En go sugande smärta i magen (inbillning eller ej..?! Jag har hört att kaffe är mindre bra för de med känsliga magar)

Frågan är.. är det värt det? Kommer det att funka? När sätter kicken i? Jag vill ju studsa runt som en studsiboll full med energi NUUUUU!

Om sanningen ska fram.. så tycker jag att folk som springer runt med en take-away mugg med kaffe i ser sådär... världsvana och viktiga ut. Jag vill också se världsvan och viktig ut! Kan ju ha te i den förvisso men det känns som om man inte är riktigt lika "häftig" då...

?