mickies

Senaste inläggen

Av Mikaela Hutzelmann Persson - 22 augusti 2011 18:29

Träningen idag gick så jäkla bra. Musklerna var laddade med energi efter vilan och jag orkade verkligen pumpa ut varenda muskel. Det tog 5 minuter extra att gå hem från gymmet idag för att jag var så trött, så ska det ALLTID vara! (Jag går ofta dit och hem = lite extra motion.)


Efter sommarens hårda tränande, strikta diet och eviga jobbande så höll min kropp på att kollapsa förra veckan. Efter uppvärmningen på ett pass var min enda tanke "Hur ska jag orka detta?". Kroppen var inte alls med mig, hjärtat pumpa och jag kände mig helt orkeslös, som om varenda muskel lämnat min kropp. Veckor av frossa, ständig huvudvärk och muskelvärk räckte inte för att få mig att stanna upp utan detta blev mitt wake-up call. Övertränad. FUCK. Egentligen kanske jag skulle vilat längre men jag har för mycket myror i brallan, hihi. 


Jag är en person som puschar mig själv väldigt hårt. Ståller höga krav etc etc, många gånger går det mot det extrema och jag vill vara fröken duktig på alla plan. Dessvärre är jag (tydligen) ingen ironwoman som kan jobba heltid +2-3 nätter i veckan och sedan träna minst en timme om dagen. Att jag sedan minskade portionerna mer och mer på min extremt nyttiga "diet" gjorde mitt leverne onyttigt istället. Lite sur är jag på mig själv, för jag kan det där på mina 10 fingrar. Intag, uttag etc etc, mitt intag var alldeles för litet.. Många gånger tränade jag bort större delen av det. VILKET INTE ÄR OK!!! Men ja.. ibland slår det lite slint i huvudet på en och att prega in mat i munnen när man är helt slut och saknar aptit är inte det lättaste..


Till hösten får det med andra ord bli (lite) lugnare. Höga krav i skolan, höga krav med träning. Lite mindre höga krav med jobb. 


 


Av Mikaela Hutzelmann Persson - 22 augusti 2011 14:00

"If you wish to achieve worthwhile


things in your personal and career


life, you must become a worthwhile


person in your own self-


development."


Brian Tracy
Speaker and Author

Av Mikaela Hutzelmann Persson - 22 augusti 2011 11:45

Film, tända ljus, te, vatten, nagellack, lypsyl. Mycket mer avancerat än så måste det inte vara!


 

Av Mikaela Hutzelmann Persson - 22 augusti 2011 10:45

     

ÄLSKAR Laruens hårfärg, frågan är.. Vågar jag? Kommer jag passa i det? Är det fortsatt brunett jag ska vara? Vavavava?? 

Fast man kan ju testa och sedan färga om ifall man inte trivs.. Får nog slå slag i saken pronto! 

Av Mikaela Hutzelmann Persson - 22 augusti 2011 09:31

3 dagars vila från träningen men IDAG ska jag träna! Kroppen känns OK igen, utvilad, återställd. Klarar inte fler vilo/återhämtningsdagar nu. Nej nu vill den jobba. Sjukt taggad! Kan inte klockan bara bli 16.30?


 

Inspirrr!  

Av Mikaela Hutzelmann Persson - 21 augusti 2011 09:44

Idag för ett år sedan hade Ida och Magda sin 50 årsfest. Jag var så nervös för en viss person skulle komma. En person som jag inte riktigt visste var jag hade. Som jag hade flirtat lite med och som jag visste var grym på att kyssas. Kvällen gick och jag var på helspänn, sprang och fixade smink och frisyr hela tiden, sippade på vinet, spanade i smyg bakom axeln. Jag förstod inte ens varför jag betedde mig som en kärlekskrank tonåring, personen som väckte dessa "känslor" inom mig var egentligen en person som jag mer eller mindre hatat under en lång period. Därför var det förtjusning blandat med förvirring inom mig när han väl dök upp. Vi körde katt och råtta, titt över axeln, iskall, lugn, inombords en konstig känsla. Slutligen "Nej men är DUUUUU här?! Vaaaaad KUUUUUL! När kom du????" (Exakt en timme sedan, 4 minuter och 35 sekunder) 


Jag stod och pratade med han och hans sällskap lite, länge, i en evighet. "Kom och sätt dig i mitt knä". WTF tänkte jag och satte mig. Sen var det kört, lite hångel i "smyg" bakom min handväska (folk var för berusade för att märka något) och den där värmen i magen spred sig i kroppen. Den var efterlängtad men samtidigt lite skrämmande. Den skulle ju inte dyka upp med den här killen! Mitt hatobjekt. Kvällen slutade med att vi vinglade hem hand i hand, hela natten låg han och höll om mig. På morgonen när jag vaknade kom förvirringen tillbaka. INGEN människa kan ligga så nära mig när jag sover... Aldrig hänt och skulle aldrig hända. Trodde jag.


Idag skapar han mer förtjusning än förvirring (förvirring sker mest i samband med religion, geografi och andra konstiga fakta han lurar i mig). Nätterna när vi ligger tätt omslingrade är fler än de när vi ligger i varsin ände av sängen. Värmen har spridit sig från magen ut i hela kroppen, den har tagit över varenda millimeter. Hatet... ja, det har såklart övergått i kärlek. Villkorslös kärlek. Min fina. 


 

Ovido - Quiz & Flashcards