SAMBO MED VÄRLDENS UNDERBARASTE MONGO ♥

Idag för ett år sedan hade Ida och Magda sin 50 årsfest. Jag var så nervös för en viss person skulle komma. En person som jag inte riktigt visste var jag hade. Som jag hade flirtat lite med och som jag visste var grym på att kyssas. Kvällen gick och jag var på helspänn, sprang och fixade smink och frisyr hela tiden, sippade på vinet, spanade i smyg bakom axeln. Jag förstod inte ens varför jag betedde mig som en kärlekskrank tonåring, personen som väckte dessa "känslor" inom mig var egentligen en person som jag mer eller mindre hatat under en lång period. Därför var det förtjusning blandat med förvirring inom mig när han väl dök upp. Vi körde katt och råtta, titt över axeln, iskall, lugn, inombords en konstig känsla. Slutligen "Nej men är DUUUUU här?! Vaaaaad KUUUUUL! När kom du????" (Exakt en timme sedan, 4 minuter och 35 sekunder) 

Jag stod och pratade med han och hans sällskap lite, länge, i en evighet. "Kom och sätt dig i mitt knä". WTF tänkte jag och satte mig. Sen var det kört, lite hångel i "smyg" bakom min handväska (folk var för berusade för att märka något) och den där värmen i magen spred sig i kroppen. Den var efterlängtad men samtidigt lite skrämmande. Den skulle ju inte dyka upp med den här killen! Mitt hatobjekt. Kvällen slutade med att vi vinglade hem hand i hand, hela natten låg han och höll om mig. På morgonen när jag vaknade kom förvirringen tillbaka. INGEN människa kan ligga så nära mig när jag sover... Aldrig hänt och skulle aldrig hända. Trodde jag.

Idag skapar han mer förtjusning än förvirring (förvirring sker mest i samband med religion, geografi och andra konstiga fakta han lurar i mig). Nätterna när vi ligger tätt omslingrade är fler än de när vi ligger i varsin ände av sängen. Värmen har spridit sig från magen ut i hela kroppen, den har tagit över varenda millimeter. Hatet... ja, det har såklart övergått i kärlek. Villkorslös kärlek. Min fina. 

♥

Tror ni det är lätt att inte drunkna i dessa ögon om och om igen? 

Baby har precis bjudit på pasta BOLLO och kärlek. Bästa månadsdagen. Eller inte bästa kanske, för alla är bra. Men ändå.. bästa. Men så har jag ju världens finaste kille också.

Det finns en bro som förbinder Himlen och Jorden. Den kallas för Regnbågsbron på grund av dess många färger.

Alldeles brevid Regnbågsbron ligger ett land med vattendrag, kullar och dalar med mjukt, friskt gräs.

När ett älskat husdsjur dör kommer det till denna plats. Där finns alltid mat och vatten, och varmt vårväder. De gamla och svaga djuren blir unga igen. De som blivit skadade blir hela igen. De leker med varandra hela dagarna.

Men det är en sak som saknas. De är inte tillsammans med den speciella person som älskade dem på Jorden. så varje dag springer de runt och leker tills en dag kommer då de plötsligt slutar leka och tittar upp. Deras nosar sniffar, öronen spetsas och blicken skärps och plötsligt lösgör sig en från gruppen.

Du har blivit upptäckt och när du och din speciella vän möts samsas ni i en glädjefylld omfamning som varar för evigt. Dit ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker det älskade huvudet och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv men aldrig i ditt hjärta.

Sedan går ni över Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas.


Okänd

(Jag hittade denna dikten en gång för länge sedan, tänkte "Den ska jag spara till den dagen Olle ej finns mer. Fast det dröjer längre till."  Nu hittade jag den på nytt... Låt oss hoppas att det är så här.)