... i alla fall i ett fall som detta!

Levde under min almanacka innan vilket var väldigt tråkigt. Det var inte heller så lätt att vara spontan eftersom min almanacka jämt var fullbokad. Så jag tänkte att jag skulle sluta vara en sådan planerare och liksom "släppa loss lite". INGEN bra idé. Dubbelbokad, trippelbokad, fyrligsbokad ja YOU NAME IT! 

Ska ta en titt vad det står på schemat nu... Plugg. Okej, good to know! ;)

   Jag får nog ta tag i vårt förhållande igen och vårda det med kärlek...

Jag har lätt för att ta åt mig, jag har lätt för att stissa upp mig över saker som egentligen inte borde bekymra mig. De som känner mig väl skulle nog kunna säga att jag kan vara lite "hispig" och en sådan som tänker och grubblar alldeles för mycket.

Men när till och med min pappa som är en av dem som brukar säga att jag ska andas och ta ett steg tillbaka reagerar så är det fan inte okej!

Arg, besviken, ledsen? Jag vet inte. Ett stort jävla frågetecken? Ja. 

Kliar i fingrarna, vill bara BERÄTTA, SKRIKA UT DET, men jag måste lugna mig och inte agera överilat. Kanske inom sinom tid. För detta tål fan att spridas!  

Firade Linnies 25 årsdag igår (tre dagar förtidigt) med pompa och ståt ute bland åkrar och växthus i Görarp. Härligt! Jag höll mig till Ramlösa av olika skäl (sympatisera med Maria som körde, träning idag, plugg, kalas etc.) så jag var ju inte i närheten av att vara onykter. Maria släppte mig hos Marcus och sen sov jag där i natt. Det jag inte tänkte på var att de kläderna jag hade på mig när jag kom var de jag skulle ha på mig idag när jag lämnade. En klassiker.

Walk of Shame... varenda en jag mötte på hemvägen ville jag förklara mig inför, det var ju ingen Walk of Shame i den bemärkelsen för;

• Jag var inte full/bakfull när jag knatade hem.
• Jag stank inte av gårdagens fylla, svett och ångest.
• Jag hade inte smink utkletat i hela fejset, eftersom jag var nykter hade jag vett nog att sminka av mig innan jag gick och la mig.
• Mina kläder var hela och rena och utan suspekta fläckar (nu tänker jag spår av alkohol och fyllekäk, inget snusk!)
• Jag vinglade inte fram på 15 centimeters klackar utan jag promenerade hem i "fotriktiga skor". 
• Jag sov hos min pojkvän.

 

 Vad räknas som naturligt egentligen? Om vi räknar bort skönhetsoperationer, restylane, botox och gud vet allt och bara fokuserar på "det andra". Det yttre. Ett osminkat ansikte som mitt på bilden ovan, är det naturligt? 

En del skulle säkert säga ja, där är hon naturlig. Men om ni synar mig i sömmarna... hur naturlig är jag då med mitt färgade hår, mina färgade ögonbryn och mina rakade ben och armhålor? Hur naturlig tror ni att en stenålderskvinna hade ansett mig vara?

Killar låter håret på benen växa, lika så håret i armhålorna. De skäms inte över sina kvarvarande gener från aporna. De bryr sig inte om deras ögonbryn är buskiga. De skiter blanka fan i om håret är blondt, brunt eller råttfärgat. De bara är och lyckas jävligt bra med det. (Sen finns det klart killar som är mer åt det feminina hållet, men nu föreställer jag mig en reeeeedig karl). 

Så vi tjejer borde kanske anamma deras tänkade lite... sluta försöka och bara vara. Kanske inte tvunget börja ODLA men inte heller krypa ihop av skam om vi glömt raka armhålorna eller noppa brynen. Självförtroende är sexigt, och inget smink i världen kan fejka det. Så nu tjejer, ska självförtroendet upp i skyn, sträck på er och ta den plats ni förtjänar. 

"Kärleken är som en drog.

Först kommer euforin och den fullkomliga hängivelsen.

Sedan, nästa dag, vill du ha mer.

Du har ännu inte blivit beroende , men du tyckte om känslan och du tror att du fortfarande kan hålla allt under kontroll.

Du tänker på den du älskar i två minuter och glömmer honom i tre timmar.

Men så småningom blir du van vid den här personen och blir tillslut helt beroende av honom.

Då går du och tänker på honom i tre timmar och glömmer honom i två minuter.

Om han inte finns i din närhet upplever du samma sak som narkomaner när de inte kan få tag i sin drog.

I den ögonblicket är du, precis som narkomanen som stjäl och förödmjukar sig för att få tag i det han behöver, beredd att göra vad som helst för kärleken."

Paulo Coelho - Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät

Detta ska bli mitt nya mantra som ska följa med mig mot förverkligandet av mina drömmar.  

Sömnlös med mina tankar.

    Vem är jag? Vem vill jag vara? HUR vill jag vara?

Inte på insidan... utan på utsidan.

Blond? Brunett? Redhead?

Jag vill bara vara vacker i dina ögon.

Vad trivs jag som? Smal, tjock? Mullig? Jag är varken eller, bara... fel. Ena dagen älskar jag kurvor, nästa dag ser jag bara fett, fett, fett. Vilket fack passar jag in i? Ena dagen är Beyonces kropp efterlängtad, fina former.. Nästa dag, Angelinas taniga uppenbarelse. Jag har varken de rätta kurvorna eller den nätta benstomen.

STORA eller SMÅ?

Äkta eller oäkta?

Mjuk eller hård?

Äta eller inte?

Vit som snö eller brun och fräsch?

Vill man vara fin får man lida pin...

När har man växt färdigt? Växt in i sin kropp? När slutar man söka efter perfektion? Vad är perfektion? Mycket vill ha mer. 

Stort blir litet, smalt blir tjockt, omvända proportioner, stirrar mig blind i spegeln. Det är så lätt att se allt som är vackert hos en annan person, skänka kärlek och uppskattning.

Frågan är bara, när ska jag lära mig att uppskatta, acceptera och älska det jag har? 

Redan två påskägg och det är inte ens påsk! :)