Joråsåattte...

Och det mina vänner är inte det lättaste! Vi ska enbart vara borta i ca 24 timmar (knappt det) men trots detta så är det mycket man ska ha med sig.. Sängkläder, stövlar, varma kläder, träningskläder, andra skor, pyjamas (på internat sover man ej naken!!!) luftmadrass, penna och papper, vin (?!), handuk, shampo, balsam, smink...

.... listan kan göras lång! Imorgon klockan tidigt går bilen (med mig som chaufför) upp till Älmtamåla i Småland. Ja jisses, inte ens min farmor som är smålänning känner till den platsen så det måste vara en liten håla det där. Ingen teckning har vi hört.. Tjohooo! För ett gäng "ungdomar" mellan 19-26 är det ju typ dööööden!

Nåväl... det är som sagt jag som styr skutan... vilket kanske egentligen inte är så lämpligt med tanke på min brist på lokalsinne. Får ladda iPhonen med massa go musik så gör det inget om vi kör vilse! 

Nu, FIX sen plugg och mys. Pojkvänsförbud från och med imorgon bitti... Hur ska jag överleva helgen?! 

Denna låten fick mig på bättre humör idag. Har ni inte röstat? GÖR DET!

Likaså gjorde min älskling ♥

Visst är det konstigt att en del människor får en att falla handlöst gång på gång? Fast att man rustar för strid och klär sig i gåsafjädrar så är man än dock inte immun. 

Vad gör man när det är en person i ens vardag? En person som man är mer eller mindre beroende av? Hur hanterar man det?

Det funkar inte att låta tårarna rinna... klumpen i magen försvinner inte... det blir inte lättare att andas...  

Vad gör man? Konfronterar? Jo. Men när det inte fungerar?

Jag såg fram emot detta. Det skulle bli kul. Motivationen var på topp. Nu, för var dag som går... så ebbar den ut allt mer. Resultatet? Skit... Vem drabbas? Jag. Jag och ingen annan. Kanske är jag extra känslig, kanske tar jag åt mig för andras snedsteg, kanske... ???? 

Min favorit-picasso. Rätt häftig känsla att stå och titta på en tavla som någon målade för typ... 50 år sedan! 

Jag,

Mikaela Hutzelmann - Persson,

var

SPONTAN

hela 

lördagen

!

Det ni... har nog inte hänt sedan... länge tillbaka. Och vet ni, det var inte så farligt att inte vara slav under almanackan. Började med att jag spontant bestämde mig för att följa med till Louisiana efter mycket velande fram och tillbaka. MYS, var hela familjen + mormor. Strålande solsken. Picasso. Pölse. En vimsig pappa. BIB. Skratt och kärlek. Wunderbart! Tillbaka på svensk mark åka jag hem till farmor och hälsade på, satt och pratade länge länge utan att känna stress. Möte upp därefter upp Marcus och sedan stack vi och handla käk. Klockan kvart över 12 bestämde vi oss för att dra ner i stan och FESTA. Efter 6 månaders hemma-mys. Hoppade ur myskläderna och i partystassen (M fick t.o.m låna en (herr)skjorta av mig hahaha) och så drog vi ner i stan. Och sedan festade vi... ja fy bubblan alltså. Vi festade som om det inte fanns någon morgondag, som om vi var 14 år. Men kul hade vi! Mindre kul att vakna upp igår dock. Fy fan vad vi mådde...

Jag tror det är våren som får mig att slappna av lite.

Etiska värderingar och Sebbe på Spotify (och frysta bäääär!). Det är med stolthet jag meddelar att vi är från samma stad ;) Han é grym Sebbe!

Även om björnbäret ser lite osmakligt ut >_____<