HEJ ALLA GLADA! 

För visst blir man jätteglad av att läsa min blogg? 

Nu hoppas jag att alla som läser detta lämnar ett litet JA i kommentarsfältet! Nej men skämt och sido (eller det där om kommentaren var inget skämt haha), jag slutade blogga i höstas för att jag sa att det stal dyrbar tid från min skola. Men jag har tänkt om, det är ju ingen som tvingar mig att skriva, jag bestämmer ju själv hur mycket och ofta jag vill göra det. Och så kom jag fram till att jag ÄLSKAR att uttrycka mig i ord, och det är inte riktigt samma sak att skriva akademiska texter som att få skriva fritt om mitt för er ganska ointressanta liv ;) Så jag tänkte att vad gör det om 100 år om jag lägger lite tid på att göra något som jag älskar?

ALLA borde göra något var dag som de älskar, tycker ni inte det?

Förutom att skriva så älskar jag att kyssas med min pojkvän (såklart!), rida en runda, träna, promenera i solen, träffa min underbara familj och släkt, lyssna på en bra låt, ta ett varmt bad... Som ni ser är det saker som man lätt kan klämma in bland alla måsten.

   VET NI VAD JAG HAD ETYCKT VAR JÄTTEKUL?? Om alla som läser detta skrev en kommentar om vad som förgyller er dag. Och skriv gärna ett stort JA också som svar på min inledande fråga... ;)  

Har verkligen pumpat ur varenda liten ork i mina muskler, så SKÖNT! Armarna darrar, benen darrar, magen hade darrat om den kunnat, tro mig. Var jättenära på att hoppa över träningen, när jag kom hem efter mitt mentorsmöte var min kropp också darrig fast av helt andra anledningar. Trodde att träningen skulle gå skit idag men fan vad jag körde! Det är så underbart skönt att ha kommit igång med träningen igen, ja jisses vilken energi det ger. Kroppen blir trött och knoppen pigg. Känner mig sjukt taggad, det blir man ju av att se resultaten komma smygandes.. mina muskler börjar bli lite definierade igen - härligt. Jag tror dock att man mår bra av att ge sig själv en period då man bara låter det bero, bara vilar och äter det man känner för utan att få ångest. Sen när suget kommer tillbaka igen är det bara att köra på i 190. Slentrian och måsten = inga resultat och risk för skador inom träningen. Det ska vara kul, inspirerande och givande. Nu, "lyxlunch" för det är jag värd!

Mumsi mumsi! Jag köper inte studenter som säger "öhh, jag har inte råd eller tid att laga nyttig mat!" Pardon?? Tror ni att CSN sätter in några tusenlappar extra på mitt konto eller? Nej, inte då! Det handlar bara om planering planering planering. Denna måltiden kostar inte många kronor men den är både nyttig och god (okej minus chilisåsen men jag är svag för den) OCH DEN TIG BARA NÅGRA MINUTER ATT TILLAGA. Så skippa skitsnacket! ;) 

     VAR TAR ORGANEN VÄGEN NÄR MAN DRAR IN MAGEN? 

Min mage ser ju verkligen inte ut såhär när jag inte drar in den (tack och lov) men så imorse så stod jag och funderade över hur organen egentligen får plats när man drar in den. Alla kan ju dra in sin mage, visserligen olika mycket, det har ju att göra med hur man ser ut liksom och jag är ganska smal runt den delen av kroppen just. Alla som känner mig vet ju att jag har en fet röv istället som skymtar lite på en bild ;) 

Men när magen av avslappnad så borde det ju vara i ett läge då organen liksom ligger där dem ska och har de lagom trångt och mysigt. Så än en gång, var tar de vägen? Drar de ihop sig? Åker de ner i benen eller andra delar av kroppen? Eller vad händer? 

Jag kan tillägga att det är ytterst sällan min mage är platt för den är ytterst känslig för stress och brukar allt som oftast inta ett mer "hej jag är på smällen" läge. Jättekul! Ehhh, not!

   Matte kom hit, jag vill baaaada!        

Nyss hemkommen från bio på Röda Kvarn. Mamma, mormor, Max och jag var och såg Odjuret. Det är en fri tolkning av mordet på Hallandsåsen om ni minns? Två 18 åriga flickor blev ihjälslagna för några år sedan. Anledningen till att vi såg den är för att mannen på bilden är mammas kusin. Jag har aldrig träffat honom men min mormor har lite kontakt med honom och hon är så stolt. Filmen var bra, tragisk, visade en sida av Sverige som många blundar för. 

Nåväl, nu är det dags att hugga tag i skolan... Lät mig luras då jag trodde att vi var klara med denna kursen... Tydligen kunde de klämma in lite till! Så nu ska jag läsa 120 härliga sidor uppsatsarbete och sedan göra en metoddekonstruktion på dessa. Någon som känner sig manad att ta över? 

Av många anledningar. Min mage är CP. Denna dagen började så perfekt, träning, frukost, solsken, skinnjacka(!!) sen bara.... blev det pannkaka av allt i hop. Oväntade skoluppgifter och lite annat smått som bara spolierade min dag och ledde till magont. Jag klarar inte riktigt det här oväntade, hatar överraskningar och att inte ha kontoll över läget och när något stör min planering. 

Fixar inte det riktigt. Blir stressad (fel sorts stress) för att det inte redan står fint nedskrivet i min almanacka. Fixar inte när det inte går min väg, när jag inte får som jag vill. 

HEJ HEJ HALLÅ!

Märks det att jag är gräsänkling idag eller? 

Min man är sjuk så jag har bara mitt eget sällskap att roa mig med idag. Faktum är att jag har varit sjukt duktig (men inte så effektiv) sedan jag kom hem för ganska exakt 5 timmar sedan. Storstädat lägenheten (OMG vad grisigt här var!!!) tvättat ett gäng maskiner och nu sitter jag här med ansiktsmask.

Inget jag kan kleta på när M är här, haha, han hade ju lagt benen på ryggen och stuckit. Skar upp lite ananas också, så gottigt och så mycket kalorier, ja jisses men jag var så gottesugen och ananas är lite nyttigare än godis i alla fall!

  St. Augustine - Ganska exakt ett år sedan.   

Mitt liv känns så rätt just nu. Det finns inget jag skulle vilja klaga över. Tydligen mår jag som bäst då jag har många bollar i luften, när min almanacka är fullspäckad och dagarna rullar på i ett rasande tempo. Det är utmattande samtidigt som det är en energiboost, man orkar mer än man tror! Dessutom känner jag mig väldigt nöjd med min prestation när jag klarar av allt jag tagit på mig, vilket i sig är en lyckopilla!

Visst är det en härlig känsla? Oavsett vad det är som känns rätt? Våren kanske? Dagens outfit kanske? Det nyinköpta gymkortet? Den nya vänskapen? 

Det finns en person i min närhet som känns så rätt så rätt. När jag är med honom krävs det mycket för att fånga min uppmärksamhet, när jag tittar på honom så ser jag  bara positiva saker. Min hjärna och mitt hjärta är eniga. "Honom ska vi ha!" Och honom ska vi hålla hårt i för vi skulle nog alla (hjärtat, hjärnan och jag) kunna stå ut med honom länge, länge. Jag syftar såklart på min älskade pojkvän v

My masterchef!