Ett minne för livet. Miami - spontant - för evigt. 

"Miami Ink, wohooo! Ta ett kort på oss Micki!"

  "Määääh, kan vi inte gå in? Vi kanske kommer med på TV, hoppas inte så som vi ser ut..."

"Ska vi, ska vi inte, KOMSI KOMSI"

Och utan att veta hur det egentligen gick till så satt jag där och "skrev in mig". Man kan inte vara på Miami Ink utan att komma ut med en tatoo enligt min mening, och så gjorde jag det. Natti "Oh men Micki, nu kommer Mats tycka att jag är oansvarig, jag har ju ansvaret för dig!" Så söt!

   Nervööööös! Vad ska pappa säga? Och mamma? Och tänk om jag får hepatit eller HIV??! Äsch, skit samma! Nu köööör vi! Andas... andas.... aaaaandas....

  Natti studsade runt som en studsiboll - "E du nervööööös Micki?? Jag är!" Bella - "Alltså Micki, tänk att du har en tatuering från Miami Ink snart, så cooolt" Fredde - "Hur mår du Micki?"

  Några minuter och sedan var jag märkt för livet.. Spontant.. javisst! Älskar den, ÄLSKAR den. Har inte ångrat den en sekund. Den är en del av mig, och nej, ingen alkohol inblandat!

  Mickis, kan tyckas ego. Men den sitter ju på mig och jag kommer alltid att vara Mickis. Den har en historia.. och vet man den så förstår man också att den inte är så ego.. 

  Ser ut som ett mongo men va fan. Jag var lycklig & adrenalinstinn, jag var nygaddad, jag var i MIAMI på väg till Key West med mina kära kusiner och Fredde... Ni kan inte klandra mig.. ;) Jag bjuder på dessa kioskmongobilder bara för att de gör mig så GLAD!  

Mysig lunch med älskling resulterade i mindre mysig Mickies. Fy fan vad jag ulkat och haft mig, så vidrig. Usch usch... Verkligen tömt in och ut på mig själv, sådär fräscht... Nu är jag superhungrig men jag vet ej om jag vågar äta... orka med en ny våg av äcklande? Hoppas hoppas HOPPPAS att det inte är maginfluensa..