GUD JA, VAD MIN MAGE ÄR MÄTT!

Mammas vännina har varit på lägenhetstitt och hon hade med sig en hallonpaj. Mums mums, jag är inte så glad för sådana sötsaker men denna var smarrig. Så nu är jag mätt som bara den. 

Ingen ångest alls, djurade på gymmet innan så jag kunde ändå äta den med "gott samvete". Dessutom har jag ätit väldigt nyttigt idag så jag hade liksom kalorier "till godo". Nu visste jag att det förmodligen vankades kaka ikväll eftersom hon är en riktig "bak-fru" så jag kunde planera maten. 

Ett litet tips: Man måste kunna unna sig då och då. Det handlar bara om att tänka till helheten. Äter man en kaka så kanske man inte ska äta en pizza eller tvärtom. Vi har ändå en viss mängd kalorier som vi ska få i oss om dagen, lämna då utrymme till den där godsaken du är sugen på. Då gör det inte så stor skada. Sedan är det ju så klart skillnad på kalorier och kalorier... Man ska ju helst få i sig bra sådana i form av protein och grönsaker, och givetvis lite fett och kolhydrater också. Kroppen behöver lite av allt.

Men i alla fall... Istället för att tänka "Nu har jag ätit så onyttigt idag så nu kan jag lika gärna fortsätta". EH NEJ!! Varför förvärra det istället för att försöka rädda det? Ät då nyttigt resten av dagen så kanske du inte överskrider ditt dagliga kalori intag alls, eller bara lite, istället för att trycka i sig 2-3 dagars ranson på en bara "för att jag redan ätit onyttigt".

Jag tycker mina armar börjar ta fin form. I alla fall när jag står på gymmet. (Alltså jag ska inte ha en massa bulliga muskler, bara slimma). Men så såg jag bilder från helgen och blä på dem! Därför körde jag över-kropp idag på gymmet.. Och än en gång såg det bra ut där men det är nog bara sådana lurendrejeri speglar... 

Ändå helt ok om jag spänner min otroligt feta biceps (!!!) men jag kan ju inte gå runt sådär heller.. Träning är kul, jättekul, speciellt när man ser resultat men varför ska det ta sån tiiiiid? Jag vill ju ha Cameron Diaz armar nu! 

MUMS!  

Ojoj,

kussefinis har lagt upp bilder på FB sedan i helgen. Jag minns inte sist jag var taggad på en festbild. Hemskt är det. Som vi stimmade runt med kameran. De mest normala är de där man inte ser min fejs.. 

Den minst onormala... Hrm... Ser nöjd ut i alla fall. Det är kanske det som är huvudsaken? ^^  

Idag blev jag inte väckt av mitt alarm. Nej nej.. Jag blev väckt av hjärtskärande  "HJÄLP MIG, HJÄLP MIG". Yrvaken som man är tar det ju ett tag innan hjärnan kopplar, får på mig lite kläder och går  ut på balkongen. Tittar ner på gatan. Ingenting. I huset mittemot står en gammal skröplig dam och, vad jag tror, tittar ner på gatan. Sen går hon in. Vid det här laget står det människor på i stort sett alla balkonger  i hela gatan och tydligen var det någon som sett där här damen skrika. Lite obehagligt för om hon nu verkligen behövde hjälp så kunde vi ju inte längre kommunicera med henne eftersom hon försvann in igen. 

Men hon lyckades i alla fall bra med att få upp folk ur sängen. Gärna 30 minuter senare nästa gång tack.