Klockan ringde kvart i fyra, alltså KVART I FYRA, på morgonen. Det är tidigt det. Som två zoombies klev vi på planet, klev av planet, på tåget, undergrounden, gick vilse (alltså verkligen vilse) innan vi tillslut kom fram till hotellet som två förvirrade själar. Vi fick beskedet att vi ej kunde få vårt rum än på en stund.. typ en eller två timmar. Precis det vi inte ville höra. Men det var bara att bege sig ut i Watford och se vad det hade att erbjuda, satte oss på en uteservering och beställde in lunch, kläderna åkte av ett efter ett, typ 26 grader varmt, underbart. Ramlade hem till hotellet, vilade en stund, tog en kalldusch och åkte in för att göra London. 

Hann med att se en del, Big Ben, House of Parlament, St. Paul's Cathedral, London Eye, Millenium Bridge, London Bridge, Oxford Street innan vi avslutade kvällen på Hip-Hop karaoke bar, och VILKET ställe. Tänk er en liten klubb, typ Zoo-bar, smockad med folk och massa skön Hip-hop/R'n'B musik pumpandes ut ur högtalarna och sedan KAREOKE på det! Drack två öl, kändes som om jag druckit en flaska vodka själv, kände mig helt färdig, så vi drog hem när Marcus vänner (som vi var med) skulle dra vidare. Jag ljuger inte om jag säger att jag sov rätt gott den natten! Somnade faktiskt redan på tåget hem på min finings axel, ett under att han lyckades baxa hem mig till hotellet!

Den här låten hoppade en kille upp och gjorde, riktigt bra! Bella, tänk att få stå och skaka rumpa där duuuu!

Fast det bästa var ändå denna låten... Det kliver upp en kraftig kvinna på scen, vit, "typisk britt". Så bara fyrar hon av värsta performancet, hela klubben vibbrrrrrrerade! Galet... "Shake the room", passande låt faktiskt! 

Detta var vår första dag i korta drag. Om jag ska vara helt ärlig är det lite suddigt, vandrade runt i en liten bubbla, dels på grund av tröttheten, dels på grund av alla nya intryck. Men också i ett kärleksrus.  Töntigt.. men sant.

Detta ska bli mitt nya mantra som ska följa med mig mot förverkligandet av mina drömmar.  

Alltså dessa skorna... varit så sugen läääänge lääääänge... men är de jag? Passar de in i min garderob? Jag är ju förvisso rätt vilsen i min klädstil, köper det jag tycker är fint.. så kanske... :)  

• Vilket par av alla (4) nyinköpta skor ska jag ha på mina fötter?
• Vilka av alla (4) nyinköpta byxor ska jag ha på mig?
• Och vilken tröja ska jag matcha med?
• Eller ska jag kanske använda någon av mina nya fina klänningar istället?
• Och kanske matcha med ett av alla mina nya fina halsband?
• Vilken PJ ska jag sova i inatt? 

London var verkligen välbehövligt även om jag skulle behöva en vecka i en solstol för att vila upp mig! Men skolan har inte funnits i mina tankar en enda gång, varken den eller några andra måsten. Det har varit som att leva i ett paralelluniversum där "tråkiga" saker inte excisterat. Vi har hunnit med massvis med saker, dock inte ens hälften av det vi önskade... vilket bara är bra för då har vi dessto större anledning att åka dit i höst också! Dessutom finns ju en liten Emilia där då som också är en väldigt bra anledning till att åka över!

Vi hann med en frappe på Starbucks också såklart, som äkta turister ;)  

Sömnlös med mina tankar.

    Vem är jag? Vem vill jag vara? HUR vill jag vara?

Inte på insidan... utan på utsidan.

Blond? Brunett? Redhead?

Jag vill bara vara vacker i dina ögon.

Vad trivs jag som? Smal, tjock? Mullig? Jag är varken eller, bara... fel. Ena dagen älskar jag kurvor, nästa dag ser jag bara fett, fett, fett. Vilket fack passar jag in i? Ena dagen är Beyonces kropp efterlängtad, fina former.. Nästa dag, Angelinas taniga uppenbarelse. Jag har varken de rätta kurvorna eller den nätta benstomen.

STORA eller SMÅ?

Äkta eller oäkta?

Mjuk eller hård?

Äta eller inte?

Vit som snö eller brun och fräsch?

Vill man vara fin får man lida pin...

När har man växt färdigt? Växt in i sin kropp? När slutar man söka efter perfektion? Vad är perfektion? Mycket vill ha mer. 

Stort blir litet, smalt blir tjockt, omvända proportioner, stirrar mig blind i spegeln. Det är så lätt att se allt som är vackert hos en annan person, skänka kärlek och uppskattning.

Frågan är bara, när ska jag lära mig att uppskatta, acceptera och älska det jag har? 

Jag känner mig så puttignuttig och jag VET att jag är en sådan störig typ som jag själv blängt på men jag kan inte låta bli att överösa M med kärlek. Det går inte. Ni märker ju själva... 

Det är våren... Skyller på det. Och förväntningar inför vår första riktiga resa tillsammans (CPH var ju bara en weekend)... 

Idag har jag pluggat, städat, tvättat, lagat mat som en riktig husfru. Wonderful. M har funnits i närheten, inte tvunget vid min sida. Men bara vetskapen om att han finns inom räckhåll är ljuvlig. Jag är STÖRIG jag vet! 

Ligger här nu och glädjs åt mina påskägg. Skriver inköpslisa inför London (Of Course.. Planerarn i ett nötskal). Inser att jag skulle behöva en tio lax till. Minst... Hmm... Ibland suger det att vara student! Nåväl. Om cirka... 36 timmar befinner jag mig i London. Det ni. Efter den senaste tidens hets så känns det JÄVLIGT gott och VÄLFÖRTJÄNT! Jag älskar storstäder.. Jag har inte varit i så många.. Rom, Berlin, Stockholm och Köpenhamn (räknas faktiskt också), New York... Kairo... Var ändå ett par stycken visst! Räknas Jerusalem? Det var HÄFTIGT!

   Berlin -08

   Rom - 07 

Har tyvärr inga bilder på datorn från de andra :/ 

Redan två påskägg och det är inte ens påsk! :)